(1)

Varje unionsmedborgare har den grundläggande rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (3) finns närmare bestämmelser om utövandet av den rätten.

(2)

Den 30 januari 2020 förklarade generaldirektören för Världshälsoorganisationen (WHO) att det globala utbrottet av SARS-CoV-2 (severe acute respiratory syndrome coronavirus 2), som orsakar coronavirussjukdomen covid-19 (covid-19), utgjorde ett internationellt hot mot människors hälsa. Den 11 mars 2020 gjorde WHO en bedömning varigenom covid-19 betecknades som en pandemi.

(3)

Medlemsstaterna har vidtagit vissa åtgärder för att begränsa spridningen av SARS-CoV-2 som har påverkat unionsmedborgarnas utövande av sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, såsom inreserestriktioner eller krav på att personer som reser över gränser ska genomgå karantän eller självisolering eller bli testad för SARS-CoV-2-infektion.

(4)

Den 13 oktober 2020 antog rådet rekommendation (EU) 2020/1475 (4), som införde en samordnad strategi för inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin på följande nyckelområden: tillämpning av gemensamma kriterier och gränsvärden för beslut om huruvida inskränkningar i den fria rörligheten ska införas, kartläggning av riskområden för spridning av SARS-CoV-2 som baseras på en överenskommen färgkod samt en samordnad strategi för lämpliga åtgärder som skulle kunna tillämpas på personer som reser till eller från riskområden, beroende på risken för spridning av SARS-CoV-2 i dessa områden. Med hänsyn till deras särskilda situation betonas det i rekommendationen att resenärer med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov, enligt förteckningen i punkt 19 i rekommendationen, och personer som bor i gränsregioner och reser över gränsen dagligen eller ofta för sitt arbete, företag, sin utbildning, familj, sjukvård eller vård, vars liv påverkas särskilt mycket av sådana inskränkningar, särskilt de som utför kritiska funktioner eller de som är väsentliga för kritisk infrastruktur, i allmänhet bör undantas från reserestriktioner kopplade till covid-19-pandemin.

(5)

Med hjälp av de kriterier och gränsvärden som fastställs i rekommendation (EU) 2020/1475 har Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) varje vecka offentliggjort en karta över medlemsstaterna, uppdelade i regioner, med uppgifter om antalet bekräftade covid-19-fall, andelen testade och andelen positiva test, för att stödja medlemsstaternas beslutsfattande.

(6)

Medlemsstaterna får av folkhälsoskäl begränsa den grundläggande rätten till fri rörlighet, i enlighet med unionsrätten. Eventuella inskränkningar i den fria rörligheten för personer inom unionen som är införda för att begränsa spridningen av SARS-CoV-2 bör baseras på särskilda och begränsade hänsyn till allmänintresset, närmare bestämt skyddet av folkhälsan, såsom betonas i rekommendation (EU) 2020/1475. Sådana inskränkningar måste tillämpas i enlighet med unionsrättens allmänna principer, i synnerhet principerna om proportionalitet och icke-diskriminering. De åtgärder som vidtas bör därför vara strikt begränsade i omfattning och tid, i linje med insatserna för att återställa den fria rörligheten inom unionen, och bör inte gå utöver vad som är absolut nödvändigt för att skydda folkhälsan. Sådana åtgärder bör dessutom vara förenliga med åtgärder som unionen vidtar för att säkerställa fri rörlighet för varor och grundläggande tjänster på den inre marknaden, inbegripet fri rörlighet för medicinska förnödenheter och medicinsk personal och hälso- och sjukvårdspersonal genom de gröna körfält som avses i kommissionens meddelande av den 23 mars 2020 om genomförandet av gröna körfält enligt riktlinjerna för gränsförvaltningsåtgärder för att skydda folkhälsan och säkerställa tillgången på varor och viktiga tjänster.

(7)

Enligt aktuella vetenskapliga belägg och fortsatt vetenskaplig utveckling, verkar personer som vaccinerats eller som nyligen fått ett negativt covid-19-testresultat och personer som har tillfrisknat från covid-19 under de senaste sex månaderna ha en minskad risk att smitta personer med SARS-CoV-2. Den fria rörligheten för personer som enligt tillförlitliga vetenskapliga belägg inte utgör någon betydande risk för folkhälsan, till exempel på grund av att de är immuna mot och inte kan överföra SARS-CoV-2, bör inte bli föremål för inskränkningar, eftersom sådana inskränkningar inte är nödvändiga för att uppnå målet att skydda folkhälsan. När den epidemiologiska situationen så medger bör inte sådana personer omfattas av ytterligare inskränkningar i den fria rörligheten i samband med covid-19-pandemin, såsom reserelaterad testning för SARS-CoV-2-infektion eller reserelaterad karantän eller självisolering, såvida inte sådana ytterligare inskränkningar, på grundval av senast tillgängliga vetenskapliga belägg och i enlighet med försiktighetsprincipen, är nödvändiga och proportionella i syfte att skydda folkhälsan och icke-diskriminerande.

(8)

Många medlemsstater har tagit eller planerar att ta initiativ för att utfärda intyg om vaccination mot covid-19. För att sådana vaccinationsintyg ska kunna användas effektivt i gränsöverskridande sammanhang när unionsmedborgare utövar sin rätt till fri rörlighet måste de vara fullständigt interoperabla, kompatibla, säkra och kontrollerbara. Det krävs en gemensam strategi mellan medlemsstaterna vad gäller sådana intygs innehåll, format, principer, tekniska standarder och den säkerhetsnivå som ska gälla för sådana vaccinationsintyg.

(9)

Ensidiga åtgärder för att begränsa spridningen av SARS-CoV-2 riskerar att orsaka betydande störningar i utövandet av rätten till fri rörlighet och hindra den inre marknaden, inbegripet turismsektorn, från att fungera som den ska, eftersom nationella myndigheter och persontransporttjänster, såsom flyg, tåg, bussar och färjor, skulle kunna konfronteras med en lång rad olika dokumentformat, inte endast i fråga om intygsinnehavares covid-19-vaccinering, utan även deras testresultat och tillfrisknande.

(10)

Europaparlamentet efterlyste i sin resolution av den 25 mars 2021 om upprättandet av en unionsstrategi för hållbar turism en harmoniserad strategi för turism i hela unionen, genom tillämpning av gemensamma kriterier för säkert resande, med ett hälso- och säkerhetsprotokoll för unionen avseende krav när det gäller testning och karantän, och genom ibruktagande av ett gemensamt vaccinationsintyg, när det väl finns tillräckliga vetenskapliga belägg för att vaccinerade personer inte sprider SARS-CoV-2, och det ömsesidiga erkännandet av vaccinationsförfaranden.

(11)

I sitt uttalande av den 25 mars 2021 uppmanade Europeiska rådets medlemmar till att man skulle börja utarbeta en gemensam strategi för att gradvis upphäva inskränkningar i den fria rörligheten i syfte att säkerställa att insatserna samordnas när den epidemiologiska situationen tillåter att man avskaffar befintliga åtgärder, samt att man snarast skulle gå vidare med arbetet med interoperabla och icke-diskriminerande digitala covid-19-intyg.

(12)

För att underlätta utövandet av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium bör en gemensam ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg för vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) införas. Den gemensamma ramen bör vara bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Den bör när det är möjligt på grundval av vetenskapliga belägg underlätta för medlemsstaterna att gradvis upphäva restriktioner på ett samordnat sätt, inklusive med hänsyn till upphävandet av restriktioner inom sina respektive territorier. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/954 (5). utvidgas denna gemensamma ram till att omfatta tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är bosatta i Schengenområdet utan kontroller vid de inre gränserna och är tillämplig som en del av Schengenregelverket, utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelser om passage av de inre gränserna som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (6). Underlättande av den fria rörligheten är en av de viktigaste förutsättningarna för att inleda en ekonomisk återhämtning.

(13)

Även om denna förordning inte påverkar medlemsstaternas behörighet att införa inskränkningar i den fria rörligheten i enlighet med unionsrätten för att begränsa spridningen av SARS-CoV-2, bör den bidra till att gradvis upphäva, sådana inskränkningar på ett samordnat sätt när det är möjligt i enlighet med rekommendation (EU) 2020/1475. Sådana inskränkningar skulle kunna upphävas för framför allt vaccinerade personer, i enlighet med försiktighetsprincipen, i den utsträckning som de vetenskapliga beläggen om covid-19-vaccineringens effekter blir allt mer tillgängliga och mer entydigt visar dess effekter när det gäller att bryta smittkedjan.

(14)

Denna förordning är avsedd att underlätta tillämpningen av principerna om proportionalitet och icke-diskriminering när det gäller inskränkningar i den fria rörligheten under covid-19-pandemin, samtidigt som den strävar efter en hög skyddsnivå för folkhälsan. Den bör inte tolkas som att den underlättar eller uppmuntrar antagande av inskränkningar i den fria rörligheten eller inskränkningar i andra grundläggande rättigheter för att motverka covid-19-pandemin, eftersom sådana har en skadlig effekt på unionsmedborgare och unionsföretag. En eventuell kontroll av de intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg får inte medföra ytterligare inskränkningar i den fria rörligheten inom unionen eller reserestriktioner i Schengenområdet. I synnerhet bör de undantag från inskränkningar i den fria rörligheten till följd av covid-19-pandemin som avses i rekommendation (EU) 2020/1475 fortsätta att gälla och de specifika förhållandena för gränsregioner, som har drabbats särskilt hårt av sådana inskränkningar, bör beaktas. Samtidigt är ramen för EU:s digitala covidintyg avsedd att säkerställa att interoperabla intyg också är tillgängliga för resenärer med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov.

(15)

Införandet av en gemensam strategi för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla covid-19-intyg bygger på ömsesidigt förtroende. Användningen av förfalskade covid-19-intyg utgör en betydande risk för folkhälsan. Myndigheterna i en medlemsstat behöver garantier för att informationen i ett intyg som utfärdats i en annan medlemsstat är tillförlitlig, att intyget inte har förfalskats, att intyget tillhör den person som åberopar det och att den som kontrollerar intyget endast har tillgång till det minimum av information som krävs.

(16)

Den 1 februari 2021 utfärdade Europol en tidig varning om olaglig försäljning av förfalskade covid-19-testintyg som indikerar ett negativt resultat. Med hjälp av tillgängliga och lättåtkomliga tekniska hjälpmedel, såsom högupplösta skrivare och grafikprogram, kan bedragare skapa förfalskade covid-19-intyg av hög kvalitet. Fall av olaglig försäljning av förfalskade covid-19-testintyg har rapporterats, med inblandning av organiserade förfalskningsnätverk och enskilda opportunistiska bedragare som säljer förfalskade covid-19-intyg, både online och offline.

(17)

Det är viktigt att tillhandahålla tillräckliga resurser för genomförandet av denna förordning, och att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra bedrägerier och olagliga metoder i samband med utfärdande och användning av de intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg.

(18)

För att säkerställa interoperabiliteten för och lika tillgång till intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg för alla unionsmedborgare, inbegripet för utsatta personer såsom personer med funktionsnedsättning och för personer med begränsad tillgång till digital teknik, bör medlemsstaterna utfärda sådana intyg i digitalt format eller pappersformat, eller båda. De presumtiva innehavarna bör ha rätt att erhålla intyget i valfritt format. Detta skulle göra det möjligt för dem att begära och få en papperskopia av intyget eller att motta det i ett digitalt format för att lagra och visa på en mobil enhet, eller både och. Intygen bör innehålla en driftskompatibel, digitalt läsbar streckkod som enbart ger tillgång till de data som är relevanta för intygen. Medlemsstaterna bör säkerställa intygens äkthet, giltighet och integritet genom användning av elektroniska stämplar. För att säkerställa en hög grad av förtroende när det gäller intygens äkthet, giltighet och integritet bör medlemsstaterna om möjligt prioritera användningen av avancerade elektroniska stämplar enligt definitionen i artikel 3.26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 (7). Informationen i intyget bör visas i ett format som är läsbart för människor, i utskrift eller visad som klartext. Intygens layout bör vara lätt att förstå och säkerställa enkelhet och användarvänlighet. För att undvika hinder för den fria rörligheten bör intygen utfärdas kostnadsfritt, och unionsmedborgare och deras familjemedlemmar bör ha rätt att få intyg utfärdade till sig. För att förebygga missbruk och bedrägerier bör det vara möjligt att ta ut lämpliga avgifter för utfärdandet av nya intyg vid upprepade förluster. Medlemsstaterna bör utfärda de intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg automatiskt eller på begäran, och säkerställa att de enkelt kan erhållas, samt vid behov tillhandahålla det stöd som krävs för att alla unionsmedborgare ska få lika tillgång. Ett separat intyg bör utfärdas för varje vaccinering, testresultat eller tillfrisknande och bör inte innehålla uppgifter från tidigare intyg om inte annat föreskrivs i denna förordning.

(19)

Äkta intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg bör kunna identifieras individuellt med hjälp av en unik identifierare för intyg, där hänsyn även tas till att en innehavare kan få mer än ett intyg utfärdat under covid-19-pandemin. Den unika identifieraren för intyg består av en alfanumerisk sträng, och medlemsstaterna bör se till att den inte innehåller några uppgifter som kopplar den till andra dokument eller identifierare, såsom pass eller id-kortsnummer, för att förhindra direkt identifiering av innehavaren. Den unika identifieraren för intyg bör endast användas för dess avsedda syften, däribland begäran om utfärdande av ett nytt intyg om ett intyg inte längre finns tillgängligt för innehavaren, och återkallande av intyg. Dessutom innebär användandet av en unik identifierare för intyg att det inte finns något behov av att hantera andra personuppgifter som annars skulle ha behövts för att identifiera enskilda intyg. Av medicinska skäl och folkhälsoskäl, och vid förekomst av intyg som utfärdats eller erhållits på olaglig väg samt för de syften som anges i denna förordning, bör medlemsstaterna i begränsade fall kunna upprätta och utbyta förteckningar över återkallade intyg för att i synnerhet återkalla intyg som har utfärdats felaktigt, som ett resultat av bedrägeri eller till följd av att en leverans av covid-19-vaccin har visat sig vara defekt. Förteckningar över återkallade intyg får inte innehålla några övriga personuppgifter än den unika identifieraren för intyg. Innehavare av återkallade intyg ska omedelbart informeras om återkallelsen av intygen och skälen till återkallelsen.

(20)

Utfärdandet av intyg enligt denna förordning bör inte leda till diskriminering på grundval av innehav av en viss kategori av intyg.

(21)

Allmän, snabb och ekonomiskt överkomlig tillgång till covid-19-vaccin och test för SARS-CoV-2-infektion, som är grunden för utfärdandet av de intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg, är avgörande för kampen mot covid-19-pandemin och en förutsättning för att återupprätta den fria rörligheten i unionen. För att underlätta utövandet av rätten till fri rörlighet uppmanas medlemsstaterna att säkerställa ekonomiskt överkomliga och allmänt tillgängliga testmöjligheter, där man tar hänsyn till att inte hela befolkningen kommer att ha haft möjlighet att vaccinera sig före den dag då denna förordning börjar tillämpas.

(22)

Säkerheten, äktheten, giltigheten och integriteten hos de intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg, och intygens överensstämmelse med unionsrätten på dataskyddsområdet är avgörande för att de ska kunna godtas i alla medlemsstater. Det är därför nödvändigt att inrätta ett tillitsramverk med regler och infrastruktur som gör att covid-19-intygen kan utfärdas och kontrolleras på ett tillförlitligt och säkert sätt. Infrastrukturen bör utvecklas, med stark preferens för användning av teknik med öppen källkod, så att den fungerar på olika ledande operativsystem och samtidigt säkerställer att den är skyddad från cyberhot. Tillitsramverket bör säkerställa att kontrollen av covid-19-intyg kan göras offline och utan att utfärdaren eller någon annan tredje part informeras om kontrollen. Tillitsramverket bör bygga på en infrastruktur för kryptering med öppen nyckel med en tillitskedja från medlemsstaternas hälsomyndigheter eller andra betrodda myndigheter till de enskilda enheter som utfärdar covid-19-intygen. Tillitsramverket bör göra det möjligt att upptäcka bedrägerier, särskilt förfalskningar. Nätverket för e-hälsas riktlinjer för ett tillitsramverk för hälsointygs interoperabilitet av den 12 mars 2021, som antogs i enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU (8), bör ligga till grund för tillitsramverket för EU:s digitala covidintyg.

(23)

Enligt denna förordning bör de intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg utfärdas till de personer som avses i artikel 3 i direktiv 2004/38/EG, det vill säga unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, oavsett nationalitet, av den medlemsstat där vaccinet administrerades eller testet ägde rum eller där den tillfrisknade personen befinner sig. När det hänvisas till medlemsstaters utfärdande bör detta också tolkas som att det omfattar utfärdande på uppdrag av en medlemsstat, inklusive när covid-19-intyg är utfärdas av utomeuropeiska länder och territorier eller Färöarna på en medlemsstats vägnar. När det är relevant eller lämpligt bör intygen utfärdas till en annan person på den vaccinerade, testade eller tillfrisknade personens vägnar, till exempel till vårdnadshavaren för personer som omyndigförklarats eller till föräldrar på deras barns vägnar. Intygen bör inte vara föremål för legalisering eller några andra liknande formaliteter.

(24)

I enlighet med rekommendation (EU) 2020/1475 bör medlemsstaterna ägna särskild uppmärksamhet åt personer som bor i gränsregioner och reser över gränsen dagligen eller ofta för sitt arbete, företag, sin utbildning, familj, sjukvård eller vård.

(25)

Det bör vara möjligt att utfärda de covid-19-intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg till medborgare eller personer bosatta i Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten eller Heliga stolen.

(26)

Avtal om fri rörlighet för personer som ingåtts av unionen och medlemsstaterna, å ena sidan, och vissa tredjeländer, å andra sidan, ger möjlighet att på ett icke-diskriminerande sätt inskränka den fria rörligheten av folkhälsoskäl. Om ett sådant avtal inte innehåller någon mekanism för införlivande av unionsrättsakter bör covid-19-intyg som utfärdas till personer som omfattas av sådana avtal godtas på de villkor som fastställs i denna förordning. Ett sådant godtagande bör vara villkorat av att kommissionen antar en genomförandeakt som fastställer att det berörda tredjelandet utfärdar covid-19-intyg i enlighet med denna förordning och har lämnat formella garantier för att det kommer att godta covid-19-intyg som utfärdats av medlemsstaterna.

(27)

Förordning (EU) 2021/954 är tillämplig på tredjelandsmedborgare som inte omfattas av denna förordning och som lagligen vistas eller är bosatta i en stat på vilken den förordningen är tillämplig, och som har rätt att resa till andra medlemsstater i enlighet med unionsrätten.

(28)

Det tillitsramverk som ska fastställas för tillämpningen av denna förordning bör syfta till att säkerställa samstämmighet med globala initiativ, särskilt sådana som involverar WHO och Internationella civila luftfartsorganisationen. Sådan samstämmighet bör, när så är möjligt, inbegripa driftskompatibilitet mellan tekniska system som inrättats på global nivå, eller av tredjeländer som unionen har nära förbindelser med, och de system som inrättats för tillämpningen av denna förordning för att underlätta utövandet av rätten till fri rörlighet inom unionen, bland annat genom deltagande i en infrastruktur för kryptering med öppen nyckel eller bilateralt utbyte av öppna nycklar. För att underlätta utövandet av rätten till fri rörlighet för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som vaccinerats eller testats i tredjeländer eller i de utomeuropeiska länder och territorier som avses i artikel 355.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och som förtecknas i dess bilaga II eller Färöarna, bör det i denna förordning föreskrivas att covid-19-intyg som utfärdats av tredjeländer eller utomeuropeiska länder och territorier eller Färöarna till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar ska godtas om kommissionen anser att de covid-19-intygen har utfärdats i enlighet med standarder som ska anses likvärdiga med dem som fastställs i denna förordning.

(29)

I syfte att underlätta den fria rörligheten och säkerställa att de inskränkningar i den fria rörligheten som för närvarande gäller under covid-19-pandemin kan hävas på ett samordnat sätt på grundval av de senaste vetenskapliga beläggen och riktlinjer som tillhandahålls av EU:s hälsosäkerhetskommitté som inrättats genom artikel 17 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU (9), ECDC och Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), bör ett interoperabelt vaccinationsintyg införas. Ett sådant vaccinationsintyg bör användas för att bekräfta att innehavaren har fått ett covid-19-vaccin i en medlemsstat och bör bidra till att gradvis upphäva inskränkningar i den fria rörligheten. Vaccinationsintyget bör endast innehålla den information som krävs för att tydligt identifiera såväl innehavaren av intyget som typen av covid-19-vaccin som administrerats, antalet doser samt datum och plats för vaccinationen. Medlemsstaterna bör utfärda vaccinationsintyg till personer som fått covid-19-vaccin som har godkänts för försäljning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (10), personer som fått covid-19-vaccin som har godkänts för försäljning av en behörig myndighet i en medlemsstat i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (11) och personer som fått covid-19-vaccin som tillfälligt godkänts för distribution i enlighet med artikel 5.2 i det direktivet.

(30)

Personer som har blivit vaccinerade före den dag då denna förordning börjar tillämpas, inbegripet som en del av en klinisk prövning, bör också ha rätt att erhålla ett vaccinationsintyg i enlighet med denna förordning eftersom EU:s digitala covidintyg erbjuder en ömsesidigt accepterad ram för att underlätta utövandet av rätten till fri rörlighet. Om unionsmedborgare eller deras familjemedlemmar inte har ett vaccinationsintyg som uppfyller kraven i denna förordning, i synnerhet om orsaken till detta är att de vaccinerades innan den dag då denna förordning börjar tillämpas, bör de ges varje rimlig möjlighet att bevisa på annat sätt att de inte bör omfattas av de relevanta inskränkningar i den fria rörligheten som en viss medlemsstat har undantagit innehavare av vaccinationsintyg som har utfärdats i enlighet med denna förordning. Detta ska inte tolkas som att det påverkar medlemsstaternas skyldighet att utfärda vaccinationsintyg som följer kraven i denna förordning eller rätten för unionsmedborgare eller deras familjemedlemmar att av medlemsstaterna få sådana vaccinationsintyg. Samtidigt bör det stå medlemsstaterna fritt att utfärda intyg om vaccination i andra format för andra ändamål, särskilt för medicinska ändamål.

(31)

Medlemsstaterna får också på begäran utfärda sådana vaccinationsintyg till personer som har vaccinerats i ett tredjeland och som tillhandahåller all nödvändig information, däribland tillförlitliga bevis för detta. Detta är särskilt viktigt för att de berörda personerna ska kunna använda ett interoperabelt och godkänt vaccinationsintyg när de utövar sin rätt till fri rörlighet i unionen. I synnerhet bör detta gälla för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som har vaccinerats i ett tredjeland vars hälso- och sjukvårdssystem gör det möjligt för en medlemsstat att utfärda EU:s digitala covidintyg och förutsatt att medlemsstaten har fått tillförlitliga bevis på vaccinering. En medlemsstat bör inte vara skyldig att utfärda ett vaccinationsintyg när det aktuella covid-19-vaccinet inte är godkänt för användning på dess territorium. Det finns ingen skyldighet för medlemsstaterna att utfärda vaccinationsintyg på konsulat.

(32)

Den 12 mars 2021 uppdaterade nätverket för e-hälsa sina riktlinjer för kontrollerbara vaccinationsintyg (Guidelines on Verifiable Vaccination Certificates – Basic Interoperability Elements). De riktlinjerna, särskilt de rekommenderade kodstandarderna, bör ligga till grund för de tekniska specifikationer som kommer att antas för tillämpningen av denna förordning.

(33)

Flera medlemsstater undantog redan före den dag då denna förordning börjar tillämpas vaccinerade personer från vissa inskränkningar i den fria rörligheten inom unionen. Om medlemsstater godtar bevis för vaccination för att frångå inskränkningar i den fria rörligheten som införts i enlighet med unionsrätten i syfte att begränsa spridningen av SARS-CoV-2, till exempel krav på karantän eller självisolering eller att bli testad för SARS-CoV-2-infektion, bör de vara skyldiga att på samma villkor godta vaccinationsintyg som utfärdats av andra medlemsstater i enlighet med denna förordning. Sådant godtagande bör ske på samma villkor, vilket innebär att om en medlemsstat till exempel anser att det är tillräckligt med en enda dos av ett vaccin som administreras, bör den göra samma bedömning med avseende på innehavare av ett vaccinationsintyg som anger en enda dos av samma vaccin. När medlemsstaterna upphäver inskränkningar i den fria rörligheten på grundval av bevis på vaccinering, bör inte vaccinerade personer omfattas av ytterligare inskränkningar i den fria rörligheten i samband med covid-19-pandemin, såsom reserelaterad testning för SARS-CoV-2-infektioner eller reserelaterad karantän eller självisolering, om inte sådana ytterligare inskränkningar, på grundval av senast tillgängliga vetenskapliga belägg, är nödvändiga och proportionella för att skydda folkhälsan, och icke-diskriminerande.

(34)

I förordning (EG) nr 726/2004 införs harmoniserade förfaranden för godkännande och tillsyn av läkemedel på unionsnivå som omfattar alla medlemsstater, och på så sätt säkerställs att endast högkvalitativa medicinska produkter släpps ut på marknaden och administreras till personer runtom i unionen. Därmed är de godkännanden för försäljning som unionen utfärdar i enlighet med den förordningen, inklusive de underliggande utvärderingarna av den medicinska produktens kvalitet, säkerhet och effektivitet, giltiga i alla medlemsstater. Dessutom genomförs den uppföljning av effektiviteten och de tillsynsförfaranden för medicinska produkter som godkänns i enlighet med den förordningen centralt för alla medlemsstater. Utvärderingen och godkännandet av vaccin via det centraliserade förfarandet följer gemensamma standarder och görs på samma sätt för alla medlemsstater. Medlemsstaternas deltagande i översynen och godkännandet säkerställs genom olika kommittéer och grupper. Under översynen dras även nytta av expertisen i det europeiska nätverket för läkemedelstillsyn. Genom det centrala förfarandet för godkännande skapas förtroende hos alla medlemsstater så att de kan förlita sig på uppgifterna om effektivitet och säkerhet och på att de vaccinleveranser som används för vaccinering är enhetliga. Skyldigheten att på samma villkor godta vaccinationsintyg som har utfärdats av andra medlemsstater bör därför omfatta covid-19-vaccin som har godkänts för försäljning i enlighet med förordning (EG) nr 726/2004. För att stödja WHO:s arbete och sträva efter bättre interoperabilitet globalt uppmanas medlemsstaterna i synnerhet att godkänna vaccinationsintyg som har utfärdats för andra covid-19-vaccin som har genomgått WHO:s godkännandeförfarande för användning i nödsituationer.

(35)

Harmoniserade förfaranden enligt förordning (EG) nr 726/2004 bör inte hindra medlemsstaterna från att godta vaccinationsintyg som utfärdats för andra covid-19-vacciner som en medlemsstats behöriga myndighet har godkänt för försäljning i enlighet med direktiv 2001/83/EG, vacciner som tillfälligt godkänts för distribution i enlighet med artikel 5.2 i det direktivet och vacciner som har genomgått WHO:s godkännandeförfarande för användning i nödsituationer. Om ett sådant covid-19-vaccin senare beviljas godkännande för försäljning i enlighet med förordning (EG) nr 726/2004, skulle skyldigheten att godta vaccinationsintyg på samma villkor även omfatta vaccinationsintyg som utfärdats av en medlemsstat för det covid-19-vaccinet, oavsett om vaccinationsintygen utfärdades före eller efter godkännandet via det centraliserade förfarandet.

(36)

Det är nödvändigt att förhindra direkt och indirekt diskriminering av personer som inte är vaccinerade, till exempel av medicinska skäl, eftersom de inte ingår i den målgrupp för vilken covid-19-vaccinet för närvarande administreras eller tillåts, till exempel barn, eller därför att de ännu inte har haft möjlighet till vaccination eller valt att inte vaccineras. Innehav av ett vaccinationsintyg, eller innehav av ett vaccinationsintyg som anger ett covid-19-vaccin, bör därför inte vara en förutsättning för utövandet av rätten till fri rörlighet eller för användandet av gränsöverskridande persontransporttjänster såsom flyg, tåg, bussar, färjor eller andra transportmedel. Dessutom kan inte denna förordning tolkas som att den fastställer en rättighet eller en skyldighet att bli vaccinerad.

(37)

Många medlemsstater har krävt att personer som reser till deras territorium ska genomgå ett test för SARS-CoV-2-infektion före eller efter ankomsten. I början av covid-19-pandemin förlitade sig medlemsstaterna vanligtvis på PCR med omvänd transkription (RT-PCR), som är ett nukleinsyraamplifieringstest (NAAT) för covid-19-diagnostik som av WHO och ECDC anses vara den mest tillförlitliga metoden för testning av fall och kontakter. Efterhand som pandemin har utvecklats har en ny generation snabbare och billigare tester blivit tillgänglig på unionens marknad, så kallade antigentester i form av snabbtester, som påvisar förekomsten av virusproteiner (antigener) för att upptäcka en pågående SARS-CoV-2-infektion. Kommissionens rekommendation (EU)-2020/1743 (12) fastställer riktlinjer för medlemsstaterna när det gäller användningen av sådana antigentester i form av snabbtester.

(38)

Rådets rekommendation av den 21 januari 2021 (13) fastställer en gemensam ram för användning och validering av antigentester i form av snabbtester och ömsesidigt erkännande i unionen av covid-19-testresultat, och föreskriver att en gemensam förteckning över antigentester för covid-19 i form av snabbtester bör utarbetas. På grundval av den rekommendationen enades hälsosäkerhetskommittén den 18 februari 2021 om en gemensam förteckning över antigentester för covid-19 i form av snabbtester, ett urval av antigentester i form av snabbtester som medlemsstaterna ömsesidigt erkänner resultaten av, och en gemensam standardiserad uppsättning uppgifter som ska ingå i covid-19-testintygen.

(39)

Trots de gemensamma ansträngningarna stöter unionsmedborgare och deras familjemedlemmar vid utövandet av sin rätt till fri rörlighet fortfarande på problem när de försöker att i en medlemsstat få ett testresultat som erhållits i en annan medlemsstat godtaget. De problemen är ofta kopplade till det språk som testresultatet utfärdas på eller till bristande förtroende för det uppvisade dokumentets äkthet. I det sammanhanget måste även kostnaderna för testerna beaktas. Sådana problem förvärras ofta för personer som ännu inte har kunnat vaccineras, i synnerhet barn, för vilka ett testresultat kan vara enda möjligheten att resa när det har införts restriktioner.

(40)

För att förbättra nivån av acceptans av resultat av tester som utförts i en annan medlemsstat när sådana resultat läggs fram i syfte att utöva rätten till fri rörlighet bör ett interoperabelt testintyg införas, som innehåller den information som krävs för att tydligt identifiera innehavaren samt typen av, datumet för och resultatet av testet för SARS-CoV-2-infektion. För att säkerställa testresultatens tillförlitlighet bör endast de resultat från NAAT-tester och antigentester i form av snabbtester som finns upptagna i den förteckning som upprättats på grundval av rådets rekommendation av den 21 januari 2021 berättiga till ett testintyg som utfärdats på grundval av denna förordning. Den gemensamma standardiserade uppsättning uppgifter som ska ingå i testintyg som godkänts av hälsosäkerhetskommittén på grundval av rådets rekommendation av den 21 januari 2021, särskilt de rekommenderade kodstandarderna, bör ligga till grund för de tekniska specifikationer som kommer att antas för tillämpningen av denna förordning.

(41)

Användning av antigentester i form av snabbtester skulle vara ett sätt att utfärda testintyg till ett överkomligt pris. Allmän, snabb och ekonomiskt överkomlig tillgång till covid-19-vaccin och test för SARS-CoV-2-infektion är grunden för utfärdandet av de intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg och avgörande för kampen mot covid-19-pandemin. Enkel tillgång till billiga antigentester i form av snabbtester som uppfyller kvalitetskriterierna kan bland annat bidra till minskade kostnader, i synnerhet för personer som korsar gränser dagligen eller ofta för arbete eller utbildning, för att besöka nära släktningar, för att söka vård eller ta hand om nära anhöriga samt andra resenärer med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov, för ekonomiskt missgynnade personer och studenter. Den 11 maj 2021 antog hälsosäkerhetskommittén en uppdaterad förteckning över antigentester i form av snabbtester, vilket innebär att det nu finns 83 antigentester i form av snabbtester som anses uppfylla kvalitetskriterierna. Flera medlemsstater tillhandahöll redan före den dag då denna förordning börjar tillämpas storskaliga testmöjligheter för sina befolkningar. För att stödja medlemsstaternas testkapacitet har kommissionen mobiliserat 100 miljoner EUR för att köpa in över 20 miljoner antigentester i form av snabbtester. 35 miljoner EUR mobiliserades även genom en överenskommelse med Röda korset om att öka testkapaciteten i medlemsstaterna genom mobila testmöjligheter.

(42)

Covid-19-testintyg som indikerar ett negativt resultat som utfärdats av medlemsstater i enlighet med denna förordning bör godtas på samma villkor av medlemsstater som kräver bevis för ett test för SARS-CoV-2-infektion för att frångå inskränkningarna i den fria rörligheten för att begränsa spridningen av SARS-CoV-2. När den epidemiologiska situationen medger bör inte personer som har testintyg som indikerar ett negativt resultat omfattas av ytterligare inskränkningar i den fria rörligheten i samband med covid-19-pandemin, såsom reserelaterad testning för SARS-CoV-2-infektion vid ankomst eller reserelaterad karantän eller självisolering, såvida inte sådana ytterligare inskränkningar, på grundval av senast tillgängliga vetenskapliga belägg, är nödvändiga och proportionella i syfte att skydda folkhälsan, och icke-diskriminerande.

(43)

Enligt befintliga vetenskapliga belägg, är det möjligt för personer som har tillfrisknat från covid-19 att fortsätta testa positivt för SARS-CoV-2 under en viss period efter symtomdebut. Om sådana personer måste genomgå ett test innan de ska utöva sin rätt till fri rörlighet kan de därför i praktiken hindras från att resa trots att de inte längre är smittsamma. I syfte att underlätta den fria rörligheten och säkerställa att de inskränkningar i den fria rörligheten som för närvarande gäller under covid-19-pandemin kan hävas på ett samordnat sätt på grundval av de senaste vetenskapliga beläggen, bör ett interoperabelt intyg om tillfrisknande upprättas, som innehåller den information som krävs för att tydligt identifiera den berörda personen och datumet för ett tidigare positivt testresultat för SARS-CoV-2-infektion. Ett intyg om tillfrisknande bör utfärdas tidigast elva dagar efter den dag då personen först genomgick ett NAAT-test som gav ett positivt resultat och vara giltigt i högst 180 dagar. Enligt ECDC följer det av aktuell evidens att trots att virusutsöndringen av stabilt SARS-CoV-2 fortgår i mellan tio och tjugo dagar från symtomdebut, har övertygande epidemiologiska studier inte kunnat visa på fortsatt SARS-CoV-2-spridning efter dag tio. Kommissionen bör ges befogenhet att ändra den perioden på grundval av riktlinjer från hälsosäkerhetskommittén eller från ECDC, som noga undersöker faktaunderlaget med avseende på varaktigheten av immunitet som uppnåtts efter tillfrisknande.

(44)

Flera medlemsstater undantog redan före den dag då denna förordning börjar tillämpas tillfrisknade personer från vissa inskränkningar i den fria rörligheten inom unionen. Om medlemsstaterna godtar bevis på tillfrisknande för att frångå inskränkningar i den fria rörligheten som införts i enlighet med unionsrätten för att begränsa spridningen av SARS-CoV-2, t.ex. krav på karantän eller självisolering eller att bli testad för SARS-CoV-2-infektion, bör de vara skyldiga att på samma villkor godta intyg om tillfrisknande från covid-19 som utfärdats av andra medlemsstater i enlighet med denna förordning. Den 15 mars 2021 utfärdade nätverket för e-hälsa, i samarbete med hälsosäkerhetskommittén riktlinjer rörande interoperativa intyg för medborgare som tillfrisknat från covid-19 – och tillhörande minimidataset. När medlemsstaterna upphäver inskränkningar i den fria rörligheten på grundval av intyg om tillfrisknande, bör de inte göra tillfrisknade personer föremål för ytterligare inskränkningar i den fria rörligheten i samband med covid-19-pandemin, såsom reserelaterad testning för SARS-CoV-2-infektion eller reserelaterad karantän eller självisolering, såvida inte sådana ytterligare inskränkningar, på grundval av senast tillgängliga vetenskapliga belägg, är nödvändiga och proportionella i syfte att skydda folkhälsan, och icke-diskriminerande.

(45)

För att snabbt kunna nå fram till en gemensam ståndpunkt bör kommissionen kunna uppmana hälsosäkerhetskommittén, ECDC eller EMA att utfärda riktlinjer om tillgängliga vetenskapliga rön om effekterna av medicinska händelser som dokumenteras i de intyg som upprättats i enlighet med denna förordning, inbegripet verkan och varaktigheten av den immunitet som covid-19-vaccin ger, huruvida vacciner förhindrar asymtomatisk infektion och överföring av SARS-CoV-2, situationen för personer som har tillfrisknat från covid-19 samt effekterna av de nya SARS-CoV-2-varianterna på personer som har vaccinerats eller redan har infekterats.

(46)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av det tillitsramverk som införs genom denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (14).

(47)

Kommissionen bör anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter om det, i vederbörligen motiverade fall särskilt med avseende på behovet att säkerställa snabbt genomförande av tillitsramverket, är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet eller när nya vetenskapliga rön blir tillgängliga.

(48)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (15) är tillämplig på den behandling av personuppgifter som utförs vid genomförandet av den här förordningen. I den här förordningen fastställs den rättsliga grunden för den behandling av personuppgifter, i den mening som avses i artiklarna 6.1 c och 9.2 g i förordning (EU) 2016/679, som krävs för utfärdande och kontroll av de interoperabla intyg som föreskrivs i den här förordningen. Den reglerar inte behandling av personuppgifter som rör dokumentation av vaccination, test eller tillfrisknande som gjorts för andra ändamål, t.ex. för farmakovigilans eller för förandet av enskilda personers hälsojournaler. Medlemsstaterna får hantera personuppgifter i andra syften om den rättsliga grunden för hantering av sådana uppgifter i andra syften, inklusive tillhörande lagringstid, fastställs i nationell rätt, som måste vara förenlig med unionsrätten på dataskyddsområdet samt med principerna om effektivitet, nödvändighet och proportionalitet och som bör inbegripa bestämmelser som tydligt anger behandlingens omfattning och utsträckning, det särskilda syftet, de kategorier av enheter som kan kontrollera intyget samt relevanta skyddsåtgärder för att förhindra diskriminering och missbruk, med beaktande av riskerna för de registrerades rättigheter och friheter. I enlighet med den här förordningen får personuppgifter som erhållits under kontrollprocessen inte lagras när intyget används för icke-medicinska ändamål.

(49)

När en medlemsstat på grundval av nationell rätt har antagit eller antar ett system med covid-19-intyg för inhemska ändamål, ska den se till att de intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg även kan användas och godtas för inhemska ändamål under tillämpningsperioden för denna förordning, för att undvika att personer som reser till en annan medlemsstat med ett intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg tvingas skaffa ytterligare ett nationellt covid-19- intyg.

(50)

I enlighet med principen om uppgiftsminimering bör covid-19-intygen endast innehålla de personuppgifter som är absolut nödvändiga för att underlätta utövandet av rätten till fri rörlighet inom unionen under covid-19-pandemin. De särskilda kategorier av personuppgifter och datafält som ska ingå i covid-19-intygen bör fastställas i denna förordning.

(51)

Vid tillämpningen av denna förordning behöver inte personuppgifter på enskilda intyg överföras eller utbytas över gränserna. I linje med strategin för infrastruktur för kryptering med öppen nyckel är det endast utfärdarnas öppna nycklar som behöver överföras eller åtkommas över gränserna, och detta kommer att säkerställas genom en nätsluss för interoperabilitet som inrättas och underhålls av kommissionen. Intyget i kombination med utfärdarens öppna nyckel bör särskilt möjliggöra kontroll av intygets äkthet, giltighet och integritet. För att förebygga och upptäcka bedrägerier bör medlemsstaterna kunna utbyta förteckningar över återkallade intyg. I enlighet med principen om dataskydd som standard bör kontrollmetoder som inte kräver överföring av personuppgifter på enskilda intyg användas.

(52)

Det bör vara förbjudet för bestämmelse- eller transitmedlemsstaten eller de gränsöverskridande persontrafikföretag som enligt nationell rätt är ålagda att genomföra vissa folkhälsoåtgärder under covid-19-pandemin att lagra personuppgifter som har erhållits från intyget. Denna förordning utgör inte någon rättslig grund för att upprätta eller underhålla en centraliserad databas på unionsnivå med personuppgifter.

(53)

I enlighet med förordning (EU) 2016/679 bör personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa en säkerhetsnivå som är lämplig med hänsyn till risken i samband med behandlingen.

(54)

De myndigheter eller andra utsedda organ som ansvarar för att utfärda intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg, i egenskap av personuppgiftsansvariga i den mening som avses i förordning (EU) 2016/679, har ansvar för hur de hanterar personuppgifter som omfattas av den här förordningens tillämpningsområde. Detta inkluderar att hålla en säkerhetsnivå som är anpassad till riskerna, inbegripet att inrätta ett förfarande för att regelbundet testa, bedöma och utvärdera hur effektiva de tekniska och organisatoriska åtgärderna är för att säkerställa säkerheten i hanteringen. De befogenheter som tillsynsmyndigheterna i förordning (EU) 2016/679 har gäller fullt ut, för att skydda fysiska personer i samband med hanteringen av deras personuppgifter.

(55)

För att säkerställa samordning bör kommissionen och de andra medlemsstaterna informeras när en medlemsstat kräver att innehavare av intyg, efter inresa till dess territorium, ska genomgå karantän eller självisolering eller bli testad för SARS-CoV-2-infektion, eller om den inför andra inskränkningar för innehavare av sådana intyg.

(56)

Tydlig och heltäckande information i rätt tid till allmänheten, inbegripet innehavare, om ändamålet med, utfärdandet och godtagandet av varje typ av intyg som ingår i EU:s digitala covidintyg är avgörande för att säkerställa förutsebarhet i samband med resor och rättslig säkerhet. Kommissionen bör stödja medlemsstaternas ansträngningar i detta avseende, till exempel genom att tillgängliggöra den information som medlemsstaterna tillhandahåller på webbplattformen Re-open EU.

(57)

En infasningsperiod bör föreskrivas så att medlemsstater som inte kan utfärda intyg i ett format som är förenligt med denna förordning från och med den dag då den börjar tillämpas, ändå kan fortsätta att utfärda covid-19-intyg som ännu inte är förenliga med denna förordning. Under infasningsperioden bör sådana covid-19-intyg samt covid-19-intyg som utfärdades innan den dag då denna förordning börjar tillämpas godtas av medlemsstaterna förutsatt att de innehåller de uppgifter som krävs.

(58)

I enlighet med rekommendation (EU) 2020/1475 bör alla inskränkningar i den fria rörligheten för personer inom unionen som införts för att begränsa spridningen av SARS-CoV-2 upphävas så snart den epidemiologiska situationen medger det. Detta gäller även krav på att lägga fram andra handlingar än de som krävs enligt unionsrätten, särskilt direktiv 2004/38/EG, såsom de intyg som omfattas av denna förordning. Denna förordning bör gälla i tolv månader från den dag då den börjar tillämpas. Fyra månader efter den dag då denna förordning börjar tillämpas bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet. Senast tre månader innan denna förordning upphör att tillämpas bör kommissionen, med hänsyn till utvecklingen av den epidemiologiska situationen i samband med covid-19-pandemin, lägga fram en andra rapport för Europaparlamentet och rådet om de lärdomar som har dragits från tillämpningen av denna förordning, inklusive dess effekter på underlättandet av den fria rörligheten och på dataskyddet.

(59)

I syfte att ta hänsyn till de vetenskapliga framstegen med att begränsa covid-19-pandemin och säkerställa interoperabilitet med internationella standarder, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att ändra denna förordning genom att ändra eller ta bort de datafält som ska ingå i EU:s digitala covidintyg gällande innehavarens identitet, information om covid-19-vaccinet, testet för covid-19-infektion, tidigare SARS-CoV-2-infektion och metadata för intyg, genom att lägga till datafält gällande information om covid-19-vaccinet, testet för covid-19-infektion, tidigare SARS-CoV-2-infektion och metadata för intyg och genom att ändra det antal dagar efter vilket ett intyg om tillfrisknande kan utfärdas. För att beakta de riktlinjer som mottagits bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att ändra bestämmelserna i denna förordning när det gäller intyget om tillfrisknande och göra det möjligt att utfärda ett sådant intyg på grundval av ett positivt antigentest i form av snabbtest, antikroppstest, inbegripet serologisk testning för antikroppar mot SARS-CoV-2 eller någon annan vetenskapligt tillförlitlig metod. Sådana delegerade akter bör inkludera de datafält som behövs för de datakategorier som enligt denna förordning inkluderas i intyget om tillfrisknande. De bör även innehålla specifika bestämmelser om maximal giltighetsperiod, som kan variera beroende på vilken typ av test som har gjorts. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd sker i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (16). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(60)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (17) bör kommissionen samråda med Europeiska datatillsynsmannen när den utarbetar delegerade akter eller genomförandeakter som inverkar på skyddet av enskilda personers rättigheter och friheter med avseende på behandlingen av personuppgifter. Kommissionen kan också samråda med Europeiska dataskyddsstyrelsen när sådana akter är särskilt viktiga för skyddet av individens fri- och rättigheter med avseende på behandling av personuppgifter.

(61)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att underlätta utövandet av rätten till fri rörlighet inom unionen under covid-19-pandemin genom införande av en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla covid-19-intyg om en persons vaccination, testresultat eller tillfrisknande med avseende på covid-19, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(62)

Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), inbegripet rätten till respekt för privatlivet och familjelivet, rätten till skydd av personuppgifter, rätten till likhet inför lagen och icke-diskriminering, rörelsefriheten och rätten till ett effektivt rättsmedel. Medlemsstaterna ska efterleva stadgan när de tillämpar denna förordning.

(63)

Eftersom situationen i samband med covid-19-pandemin är akut bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(64)

Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska dataskyddsstyrelsen har hörts i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) 2018/1725 och de avgav ett gemensamt yttrande den 31 mars 2021 (18).

1.

innehavare: en person till vilken ett interoperabelt intyg med information om denna persons vaccination mot, testresultat för och tillfrisknande från covid-19 har utfärdats i enlighet med denna förordning.

2.

EU:s digitala covidintyg: ett interoperabelt intyg med information om innehavarens vaccination, testresultat eller tillfrisknande som utfärdats i samband med covid-19-pandemin.

3.

covid-19-vaccin: ett immunologiskt läkemedel avsett för aktiv immunisering för att förhindra covid-19 orsakat av SARS-CoV-2.

4.

NAAT-test: ett molekylärt nukleinsyraamplifieringstest, till exempel PCR med omvänd transkription (RT-PCR), loopmedierad isotermisk amplifiering (LAMP) och transkriptionsmedierad amplifiering (TMA), som används för att påvisa förekomsten av ribonukleinsyra (RNA) från SARS-CoV-2.

5.

antigentest i form av snabbtest: ett test som bygger på påvisande av virusproteiner (antigener) med hjälp av en immunanalys baserad på ett lateralt flöde som ger resultat på mindre än 30 minuter.

6.

antikroppstest: laboratoriebaserat test i syfte att fastställa om en person har utvecklat antikroppar mot SARS-CoV-2, vilket visar att innehavaren har exponerats för SARS-CoV-2 och har utvecklat antikroppar, oavsett om den personen uppvisade symtom.

7.

driftskompatibilitet: förmågan att kontrollera system i en medlemsstat för att använda data som registrerats av en annan medlemsstat.

8.

streckkod: en metod för att lagra och representera data i visuellt och maskinläsbart format.

9.

elektronisk stämpel: en elektronisk stämpel enligt definitionen i artikel 3.25 i förordning (EU) nr 910/2014.

10.

unik identifierare för intyg: en unik identifierare som, i enlighet med en gemensam struktur, ges till varje intyg som utfärdas i enlighet med denna förordning.

11.

tillitsramverk: regler, policyer, specifikationer, protokoll, dataformat och digital infrastruktur som reglerar och möjliggör ett tillförlitligt och säkert utfärdande och kontroll av intyg i syfte att säkerställa deras tillförlitlighet genom att bekräfta deras äkthet, giltighet och integritet, genom användning av elektroniska stämplar.

(1)

Enligt Schengenregelverket får tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är bosatta i medlemsstaternas territorier röra sig fritt inom alla andra medlemsstaters territorier i 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

(2)

Den 30 januari 2020 förklarade generaldirektören för Världshälsoorganisationen (WHO) att det globala utbrottet av SARS-CoV-2 (severe acute respiratory syndrome coronavirus 2), som orsakar sjukdomen covid-19, utgjorde ett internationellt hot mot människors hälsa. Den 11 mars 2020 gjorde WHO en bedömning varigenom covid-19 betecknades som en pandemi.

(3)

Medlemsstaterna har vidtagit vissa åtgärder för att begränsa spridningen av SARS-CoV-2 som har påverkat resandet till och inom medlemsstaternas territorier, såsom inreserestriktioner eller krav på att personer som reser över gränser ska genomgå karantän eller självisolering eller bli testade för SARS-CoV-2-infektion. Sådana inskränkningar får negativa konsekvenser för enskilda personer och företag, särskilt personer som bor i gränsregioner och reser över gränsen dagligen eller ofta för sitt arbete, företag, sin utbildning, familj, sjukvård eller vård.

(4)

Den 13 oktober 2020 antog rådet rekommendation (EU) 2020/1475 (2), som införde en samordnad strategi för inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin.

(5)

Den 30 oktober 2020 antog rådet rekommendation (EU) 2020/1632 (3), i vilken det rekommenderades att de medlemsstater som är bundna av Schengenregelverket tillämpar de allmänna principer, gemensamma kriterier och gemensamma gränsvärden samt den gemensamma ram för åtgärder, inbegripet de om samordning och kommunikation, som fastställs i rekommendation (EU) 2020/1475.

(6)

Många medlemsstater har tagit eller planerar att ta initiativ för att utfärda intyg om vaccination mot covid-19. För att sådana vaccinationsintyg ska kunna användas effektivt i samband med resor över gränser inom unionen måste de vara fullständigt interoperabla, kompatibla, säkra och kontrollerbara. Det krävs en gemensam strategi mellan medlemsstaterna vad gäller sådana intygs innehåll, format, principer, tekniska standarder och den säkerhetsnivå som ska gälla för sådana vaccinationsintyg.

(7)

Flera medlemsstater undantog redan före den dag då denna förordning börjar tillämpas vaccinerade personer från vissa reserestriktioner. Om medlemsstater godtar bevis för vaccination för att göra undantag från reserestriktioner som införts i enlighet med unionsrätten i syfte att begränsa spridningen av SARS-CoV-2, till exempel krav på karantän eller självisolering eller att bli testad för SARS-CoV-2-infektion, bör de vara skyldiga att på samma villkor godta vaccinationsintyg som utfärdats av andra medlemsstater i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/953 (4). Sådant godtagande bör ske på samma villkor, vilket innebär att om en medlemsstat till exempel anser att det är tillräckligt med en enda dos av ett vaccin som administreras, bör den göra samma bedömning med avseende på innehavare av ett vaccinationsintyg som anger en enda dos av samma vaccin.

(8)

Harmoniserade förfaranden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (5) bör inte hindra medlemsstaterna från att godta vaccinationsintyg som utfärdats för andra covid-19-vacciner som en medlemsstats behöriga myndighet har godkänt för försäljning i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (6), vacciner som tillfälligt godkänts för distribution i enlighet med artikel 5.2 i det direktivet och vacciner som har genomgått WHO:s godkännandeförfarande för användning i nödsituationer. Om ett sådant covid-19-vaccin senare beviljas godkännande för försäljning i enlighet med förordning (EG) nr 726/2004, skulle skyldigheten att godta vaccinationsintyg på samma villkor även omfatta vaccinationsintyg som utfärdats av en medlemsstat för det covid-19-vaccinet, oavsett om vaccinationsintygen utfärdades före eller efter godkännandet via det centraliserade förfarandet. I förordning (EU) 2021/953 fastställs en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för att underlätta fri rörlighet under covid-19-pandemin. Den är tillämplig på unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare.

(9)

I enlighet med artiklarna 19, 20 och 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (7) får tredjelandsmedborgare som omfattas av de bestämmelserna röra sig fritt på medlemsstaternas territorier.

(10)

Utan att det påverkar tillämpningen av de gemensamma regler som avser personers passage av de inre gränserna enligt vad som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/399 (8), och i syfte att underlätta resor inom medlemsstaternas territorier för tredjelandsmedborgare som har rätt att företa sådana resor bör den ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 som fastställs i förordning (EU) 2021/953 också tillämpas på tredjelandsmedborgare som inte redan omfattas av den förordningen, förutsatt att de lagligen vistas eller är bosatta på en medlemsstats territorium och har rätt att resa till andra medlemsstater i enlighet med unionsrätten.

(11)

Denna förordning är avsedd att underlätta tillämpningen av principerna om proportionalitet och icke-diskriminering när det gäller reserestriktioner under covid-19-pandemin, samtidigt som den strävar efter en hög skyddsnivå för folkhälsan. Den bör inte tolkas som att den underlättar eller uppmuntrar antagande av inskränkningar i den fria rörligheten eller inskränkningar i andra grundläggande rättigheter för att motverka covid-19-pandemin. Dessutom rättfärdigar ett krav på kontroll av intyg som införts genom förordning (EU) 2021/953 inte i sig ett tillfälligt återinförande av gränskontroller vid inre gränser. Kontroller vid inre gränser bör förbli en sista utväg, med förbehåll för de särskilda regler som fastställs i förordning (EU) 2016/399.

(12)

Eftersom denna förordning tillämpas på tredjelandsmedborgare som redan lagligen vistas eller är bosatta på medlemsstaternas territorium bör den inte tolkas som att den ger tredjelandsmedborgare som vill resa till en medlemsstat rätt till EU:s digitala covidintyg från den medlemsstaten före ankomsten till dess territorium. Det finns ingen skyldighet för medlemsstaterna att utfärda vaccinationsintyg på konsulära beskickningar.

(13)

Den 30 juni 2020 antog rådet rekommendation (EU) 2020/912 (9) om de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till unionen och ett eventuellt avskaffande av dessa restriktioner. Denna förordning omfattar inte tillfälliga restriktioner för icke nödvändiga resor till unionen.

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(15)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (10). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland. För att göra det möjligt för medlemsstaterna att, på de villkor som anges i förordning (EU) 2021/953, godta covid-19-intyg som utfärdats av Irland till tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är bosatta på landets territorium, i syfte att underlätta resor inom medlemsstaternas territorier, bör Irland till dessa tredjelandsmedborgare utfärda covid-19-intyg som uppfyller kraven i tillitsramverket för EU:s digitala covidintyg. Irland och de övriga medlemsstaterna bör godta intyg utfärdade till tredjelandsmedborgare som omfattas av den här förordningen, på grundval av ömsesidighet.

(16)

Denna förordning utgör en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.1 i 2003 års anslutningsakt, artikel 4.1 i 2005 års anslutningsakt respektive artikel 4.1 i 2011 års anslutningsakt.

(17)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (11), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 C i rådets beslut 1999/437/EG (12).

(18)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (13), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 C i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (14).

(19)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (15), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 C i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (16).

(20)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att underlätta resande för tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är bosatta på medlemsstaternas territorier under covid-19-pandemin genom införande av en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla covid-19-intyg om en persons vaccination, testresultat eller tillfrisknande med avseende på covid-19, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(21)

Eftersom situationen i samband med covid-19-pandemin är akut bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(22)

Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska dataskyddsstyrelsen har hörts i enlighet med artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (17) och avgav ett gemensamt yttrande den 31 mars 2021 (18).

(1)

Det bör säkerställas att den information som behöriga myndigheter ska offentliggöra på sina webbplatser om de tillämpliga nationella lagar och andra författningar som reglerar marknadsföringskraven för alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) och företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) är jämförbar. Behöriga myndigheter bör därför använda mallar för offentliggörande av sådan information.

(2)

Det bör vara enkelt att hitta sammanfattningarna av tillämpliga nationella lagar och andra författningar som reglerar marknadsföringskraven för AIF-fonder och fondföretag. Behöriga myndigheter bör därför offentliggöra dessa sammanfattningar på den webbsida där tillämpliga nationella lagar och andra författningar offentliggörs. Dessa sammanfattningar bör vara tydliga, kortfattade och lättbegripliga.

(3)

Förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare), förvaltare av europeiska riskkapitalfonder (EuVECA-förvaltare), förvaltare av europeiska fonder för socialt företagande (EuSEF-förvaltare) och förvaltningsbolag för fondföretag bör ha möjlighet att i förväg bedöma den totala kostnaden för gränsöverskridande verksamhet i varje medlemsstat. För att säkerställa jämförbarhet i fråga om avgifter som tas ut av behöriga myndigheter när de utför sina uppgifter avseende sådan gränsöverskridande verksamhet bör dessa avgifter eller de komponenter som krävs för beräkning av dessa avgifter redovisas i tabellform.

(4)

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) bör ha möjlighet att kontrollera att den har fått in all information om de nationella bestämmelser som reglerar marknadsföringskraven för AIF-fonder och fondföretag och om sammanfattningarna av dem samt om de avgifter som tas ut i samband med gränsöverskridande verksamhet som bedrivs av AIF-förvaltare, EuVECA-förvaltare, EuSEF-förvaltare och förvaltningsbolag för fondföretag. Esma bör också ha möjlighet att kontrollera huruvida informationen är fullständig och aktuell. Behöriga myndigheter bör därför använda standardiserade formulär när de lämnar uppgifter till Esma om länkarna till sina webbplatser med information.

(5)

Både Esma och de behöriga myndigheterna bör utse en enda kontaktpunkt för att skicka och ta emot information om länkar till deras webbplatser där information om nationella bestämmelser som reglerar marknadsföringskrav för AIF-fonder och fondföretag offentliggörs.

(6)

Enligt artikel 12.1 i förordning (EU) 2019/1156 ska Esma senast den 2 februari 2022 på sin webbplats offentliggöra en central databas med samtliga AIF-fonder, AIF-förvaltare, EuSEF-förvaltare, EuVECA-förvaltare, fondföretag och förvaltningsbolag för fondföretag som marknadsförs i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten. Denna centrala databas ska innehålla information som lämnats av de behöriga myndigheterna senast fem arbetsdagar efter utgången av varje kvartal som slutar den 31 mars, den 30 juni, den 30 september respektive den 31 december. Därför bör krav rörande behöriga myndigheters tillhandahållande av sådan information till den centrala databasen inte börja gälla före den 2 februari 2022.

(7)

För att den anmälningsportal som avses i artikel 13.2 i förordning (EU) 2019/1156 ska kunna fungera smidigt måste de tekniska arrangemangen omfatta möjligheten att ladda upp åtföljande uppgifter till anmälningsportalen. Esma bör säkerställa fullständigheten, integriteten och konfidentialiteten hos informationen i anmälningsportalen.

(8)

Bestämmelserna i denna förordning har en nära koppling till varandra eftersom de fastställer standardformulär, mallar och förfaranden för överlämnande av uppgifter till Esma avseende gränsöverskridande distribution av AIF-fonder och fondföretag samt behöriga myndigheters offentliggörande av sådan information på sina webbplatser. För att säkerställa enhetlighet i fastställandet av standardformulären och på grund av de betydande inbördes kopplingarna mellan bestämmelserna i denna förordning är det lämpligt att dessa bestämmelser ingår i en enda förordning.

(9)

Denna förordning grundas på det förslag till tekniska genomförandestandarder som Esma har överlämnat till kommissionen.

(10)

Esma har genomfört öppna offentliga samråd om bestämmelserna i det förslag till tekniska genomförandestandarder som denna förordning grundas på, gjort en analys av möjliga tillhörande kostnader och fördelar och begärt råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (2). Esma har dock inte genomfört några samråd om förslagen till tekniska genomförandestandarder som fastställer standardformulären, mallarna och förfarandena för nationella behöriga myndigheters kommunikation av information avseende de nationella bestämmelser som reglerar marknadsföringskraven och avseende de föreskrivna avgifterna rörande gränsöverskridande verksamhet som bedrivs av AIF-förvaltare, EuVECA-förvaltare, EuSEF-förvaltare och förvaltningsbolag för fondföretag, eller om förslagen till tekniska genomförandestandarder som fastställer den information som ska lämnas av behöriga myndigheter och de formulär, mallar och förfaranden som ska användas vid behöriga myndigheters kommunikation av information till Esma för inrättande och underhåll av den centrala databasen över gränsöverskridande marknadsföring av AIF-fonder och fondföretag, eller om de tekniska arrangemangen för anmälningsportalens funktion, eftersom det inte ansågs vara proportionerligt att be om berörda parters synpunkter på bestämmelser som bara påverkar Esma och behöriga myndigheter.

(11)

Tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning om offentliggörandet av nationella bestämmelser om marknadsföringskrav bör anpassas till det datum för tillämpning av artiklarna 4 och 5 i förordning (EU) 2019/1156 som avser denna skyldighet. Tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning om information som ska lämnas till Esma för inrättande och underhåll av den centrala databasen bör anpassas till det datum som avses i artikel 12.1 i förordning (EU) 2019/1156 som avser denna skyldighet.

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2), är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 fastställs allmänna bestämmelser för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 i enlighet med den motivering som anges i kolumn 3.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats för de varor som omfattas av denna förordning men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör under en viss period kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 34.9 i förordning (EU) nr 952/2013. Denna period bör vara tre månader.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2), är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 fastställs allmänna bestämmelser för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 i enlighet med den motivering som anges i kolumn 3.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats för de varor som omfattas av denna förordning men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör under en viss period kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 34.9 i förordning (EU) nr 952/2013. Denna period bör vara tre månader.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

(1)

I enlighet med artikel 13.1 d i direktiv (EU) 2019/904 ska medlemsstaterna rapportera uppgifter om fiskeredskap som innehåller plast som har släppts ut på marknaden och om uttjänta fiskeredskap som har samlats in i medlemsstaten i det format som fastställts av kommissionen.

(2)

Enligt artikel 13.2 i direktiv (EU) 2019/904 ska de uppgifter som rapporteras av medlemsstaterna åtföljas av en kvalitetskontrollrapport. Formatet för kvalitetskontrollrapporten bör säkerställa att de rapporterade uppgifterna ger en tillräcklig grund för att deras exakthet, tillförlitlighet och jämförbarhet ska kunna verifieras mellan medlemsstater.

(3)

I enlighet med artikel 13.1 i direktiv (EU) 2019/904 bör medlemsstaterna rapportera uppgifterna till kommissionen elektroniskt inom 18 månader från och med slutet av det rapporteringsår då de samlades in.

(4)

För att medlemsstaterna ska kunna fullgöra sina rapporteringsskyldigheter enligt direktiv (EU) 2019/904 och för att kunna säkerställa de rapporterade uppgifternas exakthet och jämförbarhet, bör formatet för rapporteringen av uppgifter om fiskeredskap som innehåller plast som släppts ut på marknaden och om uttjänta fiskeredskap som samlats in i medlemsstaten fastställas i enlighet med artikel 13.4 i direktiv (EU) 2019/904.

(5)

Enligt det format som fastställs i bilagan till detta beslut måste mängden fiskeredskap som släppts ut på marknaden och uttjänta fiskeredskap rapporteras i vikt. Medlemsstaterna bör därför vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att rapporteringen kan ske i enlighet med formatet.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för anpassning till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och genomförande av direktiven om avfall som inrättats enligt artikel 39 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (2).